Katarina Gripenberg, Izabrane pesme

Korica za dvojezično izdanje knjige pesama Katarine Gripenberg, sa švedskog prevela Slavica Agatonović.

Izdavač: Treći Trg, Beograd.

Cover for billingual edition of poetry book (in Swedish and Serbian) Selected Poems by Catharina Gripenberg, translated by Slavica Agatonović.
Publisher: Treći Trg, Beograd

izgled knjige sa uv-lakom

Svågrarna och resan till fyren

I ett våffleri vid landsvägen föddes mina svågrar.
Där hölls de under dammiga moln på rutmönstrade mattor.
I deras hjärtan glödde ett litet våffeljärn dit en stor kärlek kunde stoppas in.
Men mina svågrar bar på en större kärlek. Min egen
kunde beställas under en bild av en tårdrypande strut.

Svågrarna önskade sig en låda med en flyttfågel inuti.
”Öppnar man lådan och stoppar kärleken in i den,
plockar flyttfågeln sina fjädrar och räknar aj, älskar ej, aj, älskar ej”, 
förklarade de.

Var gång mina svågrar förälskade sig i min syster måste de ut och få frisk luft.
”Ta landsvägsbussen till fyren”, beordrade mina föräldrar.
Vi gick den sista biten och tänkte på när vi var små
och oförälskade. Hur vi satt i köket med halsdukarna kvar
och med håret som gräset på blåsiga öar. Vi var intresserade
av vad som föregick där ute. Innan smeten kom och fyllde gjutformarna i hjärtat.

Ljuset läckte över småstenarna och båtskalen, över svågrarnas vita uniformer.
En svåger ställde sig vid havskanten och svalkade rutmönstret som sved
över deras bröst. En svåger klättrade upp i fyren. En svåger låg på stranden och spejade.

Min ena fot rann ut men en svåger torkade med en svågers ärm.
Jag lade en flat rund sten i en svågers mun som tårades
över hakan. En svåger lade ner en svåger på stranden.
Deras armar och gräset vajade.
Min syster målade en flöjel i deras hand.

---

Zetovi i putovanje do svetionika

U palačinkarnici kraj seoskog puta rođeni su moji zetovi.
Sedeli su ispod prašnjavih oblaka na kariranim tepisima.
U njihovim srcima tinjala je mala modla za galete
U koju je mogla da se stavi velika ljubav.
Ali moji zetovi su nosili veću ljubav. Moja je
mogla da se naruči ispod slike korneta oblivenog suzama.

Zetovi su poželeli kutiju s pticom selicom.
„Ako otvoriš kutiju i staviš ljubav u nju, ptica selica
čupa sebi perje i broji au, ne voli, au, ne voli“
objasnili su.

Svaki put kad bi se moji zetovi zaljubljivali u moju sestru
morali su da izađu da udahnu svež vazduh.
„Idite seoskim autobusom do svetionika“, naredili su moji roditelji.
Pešačili smo poslednji deo puta i sećali se kad smo bili mali
i nezaljubljeni. Kako smo sedeli u kuhinji ne skidajući šalove
i s kosom kao trava na vetrovitim ostrvima. Zanimalo nas je
šta se napolju dešava. Pre nego što je došlo testo
i ispunilo modle u srcu.

Svetlo je curelo po oblucima i školjkama brodova,
po belim uniformama zetova. Jedan zet je stao na rubu mora
i hladio kariranu šaru koja je pekla njihove grudi.
Jedan se popeo na svetionik. Jedan je
ležao na plaži i osmatrao. Stopalo mi je iscurelo
ali jedan zet ga je obrisao rukavom drugog zeta.

Stavila sam jednom zetu ravan okrugli kamen u usta koja su zasuzila
niz bradu. Jedan zet je položio drugog na obalu.
Njihove ruke i trava su se viorili.
Moja sestra im je naslikala vetrokaz
u ruci.